Liito-orava – flygekorre – Pteromys volans har upplevt en katastrofal nedgång i befolkningen i Europa sedan 1950 (Törmälä & Vuorinen 1982, Hyvärinen et al. 2019).
Förlust av skogar och gamla träd med de bohål som Pteromys volans behöver tros vara de främsta orsakerna till deras minskning (Suzuki et al. 2013, Timm & Kiristaja 2002). De minimalinvasiva motorsågstekniker som utvecklats av skogsvårdare är tekniskt och atletiskt krävande, men skapar snabbt och effektivt bohål med exakta ingångar och invändiga dimensioner. Dessa har gett exceptionellt goda resultat under 2025 för de utrotningshotade arterna Eliomys quercinus och Muscardinus avellanarius i Belgien och Schweiz. Tillsammans med bevarandet av föda växter hoppas man att de kan göra en betydande skillnad för framtiden av Pteromys volans.
English version.
Bohål
Motorsåg skulpterade bohål för Pteromys volans ska gärna ha en smal ingång som är mindre än 42 mm bred – 30 mm (Suzuki et al. 2013) eller 25 mm (Niclas Fritze, pers. komm. 2026) och vara cirka 50 till 70 mm höga, upp till 300 mm djupa och upp till 5 meter över marken.
Erfarenheten hos lokala skogsvaktare styr valet av exakt höjd och orientering för ingångarna samt djupet på de bohålor som huggs ut. Skogsvaktare föredrar ofta att ingångarna vetter bort från den riktning som stormar vanligtvis kommer ifrån och föredrar smala ingångar. Detta ger Pteromys volans den säkerhet från rovdjur som de behöver för att uppfostra sina ungar på sommaren och säkerhet från stormar och den intensiva kylan på vintern.
Motorsågssnideri kan göra i döda träd eller i levande träd med lågt ekologiskt och ekonomiskt värde. Bonhålen snidas helt genom den smala ingången för att minimera skadorna på trädets levande delar. Med skicklighet och erfarenhet kan motorsåg tekniker användas för att snida ingångsbredder med en precision på +2/-0 mm.
Alla levande träd som snidats i de belgiska och schweiziska fältstudierna har hållit sig friska. Även hos arter med stor benägenhet för epikormisk tillväxt verkar snidningen inte orsaka någon märkbar endokrin störning, och ingen adventiv tillväxt har observerats under året efter snidningen. Snideri genom en enda smal ingång gör att förlusten av hydraulisk konduktivitet (Ψ) i levande träd kan hållas väl under den gräns på 50 till 88 % (Ψ50 till Ψ88) som föreslås av Hirons & Thomas (2017).
Felstudier har visat att stormar har fällt andra träd, men inga levande eller döda träd har fallit där näshålet har huggits ut. Påverkan på trädens biomekaniska stabilitet minimeras – förlusten av splintved hålls väl under gränsen på 30 % och förlusten av kärnved under gränsen på 50 % som fastställts av Mattheck et al. (1993).
Naturligt förekommande bohål tenderar att sträcka sig inåt och nedåt, medan bohål som huggs ut med motorsåg sträcker sig inåt och uppåt, vilket förhindrar att vatten samlas i hålet vid kraftigt regn.
Användningen av uthuggna bohål har gått snabbt. I fältstudien som organiserades av Will Robertson och Goedele Verbeylen flyttade de utrotningshotade arterna Eliomys quercinus och Muscardinus avellanarius in i de uthuggna bohålen inom 12 månader efter att de huggs ut – det är första gången i världen som detta har uppnåtts.
Huggtekniker och hållbara skogsbruksmetoder utvecklas av skogsbrukare för att vara praktiska, snabba och mycket effektiva. Ledarskapet från skogsvårdare har lett till tekniker som är praktiska och effektiva att implementera i stor skala och som ger goda resultat för hotade arter. Detta övervinner de praktiska och sociala problemen och den begränsade naturvård effektiviteten hos äldre metoder som utvecklats av team som saknade praktisk erfarenhet av skogsbruk (Wistbacka 2023, Jokinen 2019).
Under snidningen justeras motorsågens vinkel för att uppnå breda inre dimensioner genom ett enda smalt 20 mm stort ingångssnitt för Eliomys quercinus. För Pteromys volans eftersträvas en bredare ingångsbredd.
Med försiktig teknik kan en vanlig svärd användas, men ett snidarsvärd med spetsgeometri som minimerar risken för bakslag och en pico-kedja minskar risken för bakslag.
Dekontaminering av utrustning med 70–80 volym % etanol i vattenlösning som sprutas på kedjan och svärdet är snabbt och praktiskt och minimerar risken för smittspridning mellan levande träd.
Beroende på situationen kan klättringen ske med rep, stege eller genom försiktig användning av klättringsspikar. När klättringsspikar används, dekontamineras de också med 70 till 80 volym % etanol i vatten.
Snidade bohål har mycket bättre värmestabilitet än fågelholkar och är mycket mindre synliga för både marklevande och flygande rovdjur.
Under tre somrar visade trädboende fladdermöss (familjen Vespertilionidae) som rehabiliterades vid Bat Rehabilitation Ireland och Stiftung Wildstation Landshut i Schweiz en stark preferens för kedjesågssnidade bohål framför fladdermuslådor och andra boplatser.
Om ett träd redan är ihåligt i mitten kan man enkelt snida ett ingångshål för att komma åt håligheten.
Uralugglan (Strix uralensis), berguv (Bubo bubo), kattuggla (Strix aluco) och duvhök (Accipiter gentilis) anses vara de främsta rovfåglarna för Pteromys volans (Selonen & Mäkeläinen, 2017, Hanski et al., 2000b; Selonen et al., 2010a).
Skogsvaktarens åsikt är viktig både för att minimera synligheten av snidade bohål för dessa rovfåglar och rovdjur på marken och för att placera bohålen i områden där hinder som grenar etc. gör det svårt för dessa rovdjur att flyga och jaga.
Vi hoppas att Pteromys volans kommer att kunna använda sina vassa tänder och kraftfulla käkmuskler för att ta bort eventuella laminära träbitar som sticker ut i bohålet efter att de har snidat.
Exakta ingångsmått för Pteromys volans kan baseras på observationer av naturliga bohål i Finland – 30 mm breda och cirka 80–100 mm höga (pers. komm. Ralf Wistbacka), 30mm i Japan (Suzuki et al. 2013) eller kan uppskattas med hjälp av kraniets mått (MCPA2). Kim et al. 2021 fann att när Pteromys volans fick välja mellan cirkulära ingångar med diametrarna 65 mm och 40 mm föredrog de 40 mm.
Skogsmård (Martes martes) är ett rovdjur (Partanen, 2011, övers. Robertson). I litteraturen rapporteras olika kraniemått för olika underarter av Martes martes, men en lokal jägare i Pietarsaari rapporterar cirka 46 mm för hanar och mindre för honor (pers. komm. Ralf Wistbacka 2025), varför ingångsbredder under 46 mm planeras.
I närheten av bostäder är huskatter och förvildade katter (Felis catus) ett vanligt icke-inhemskt rovdjur (Mäkeläinen, 2016).
Marklevande rovdjur tros också söka efter bohål främst visuellt – de verkar inte ha samma klättringsförmåga som Pteromys volans, så skogsvårdarnas bedömning är avgörande när det gäller att placera bohålen så att de är så osynliga som möjligt för katter och mårdar och på platser som är svåra för katter och mårdar att klättra upp till.
In Belgian field studies a domestic cat was able to climb on rough bark to a carved nest hole 3 meters above the ground and 30 mm high x 25 mm wide carved for hazel dormouse (Muscardinus avellanarius) and attempted to push a paw in to the nest hole but was unable to gain access – a mother hazel dormouse successfully moved her family of 4 young into this nest hole.
Pteromys volans, Eliomys quercinus, Muscardinus avellanarius and Sciurus vulgaris are all thought to move between multiple nest holes to reduce the risk of predation so both quantity and quality of nest holes seems to be important. Moving between nest holes may help to control the build-up of ectoparasites in nests however the evidence on this is unclear.
The experience and local knowledge of foresters is important in positioning nest holes close to the seasonally varying range of food plants that Pteromys volans relies on – particularly Acer, Alnus, Betula, Malus and Pinus and Populus that females appear to rely on while nursing young (Carlson, 2021).
Living trees typically mount a healing response in the living tissue around nest hole entrances while animals – particularly birds – attempt to enlarge entrances to their requirements. The long-term entrance dimensions achieved in nest holes appear to result from a balance between trees and animals. The experience of foresters is important in studying how carved nest holes develop in the long term.
Typical Dimensions of Natural Nest Holes
Ingång (a x b): 49 x 45 mm
Framvägg (c): 82 mm
Inre diameter: 122 mm
Bohålets höjd (g,b,e): 300 mm
Höjd över marken: ca 5m
DBH-träd: 400 mm Populus tremula
H = 200-250 mm
Page prepared by Will Robertson and reviewed by Ralf Wistbacka and Goedele Verbeylen.
References to research papers, etc. can be found here: References
“As climbing arborists, we exist at a unique confluence of art, science and athletics. Our profession has undergone a transformation from a dogmatic to a scientific era similar to that in medicine in the second half of the 20th century. As the challenges of biodiversity loss intensify, we find ourselves at a second turning point: we change from being consumers of research to leaders of the fundamental research and of the practical advances needed to ensure that trees remain homes to our most beautiful and endangered creatures.”
Blog
No posts were found.
Join Us
Sign up for very infrequent email updates.